FELIWAY 25 Award

Livet med katt bjuder på rätt mycket. En hyfsat vanlig vardag hos oss:

05:15 Ditchen går på kattlådan att döma av den pust av parfymerad kattsand som sprider sig i närområdet.
05:17 Ditchen spankulerar ut i köket och äter en kula eller två.
05:22 Dichen pratar vänligt med Robert, 16 år.
05:25 Eftersom Robert envisas med att inte vakna, nödgas Ditchen kliva på pianotangenterna. Då vaknar Robert.
05:26 Robert följer Ditchen till ytterdörren och släpper ut honom. Robert återvänder till sängen med för tonåren typiska stampandet och muttrande eder.
05:46 Ditchen påkallar Magnus, far i huset, uppmärksamhet genom att prata lite vänligt genom det på glänt öppna fönstret.
05:50 Magnus släpper in Ditchen genom vardagsrummet. Magnus återvänder till sängen med för medelåldern typiska stampandet och muttrande eder.
05:52 Ditchen tar sig en kula eller två. Noterar dock att matskålen inte är på brädden proppfull.
05:53 Ditchen hämtar Robert som precis har somnat om.
05:54 Ditchen gör den nu yrvakna Robert uppmärksam på att det saknas exakt rätt mängd kattmat. Robert återgärdar problemet.
05:56 Ditchen godkänner problemlösandet medelst ett ”kurr”.
06:00 Ditchen hör att jag är på väg att kliva upp.
06:02 Ditchen möter mig, mamma, i badrummet och låter sig lyftas upp i mitt knä. Där kurrsjunger han sången om ”den ensammaste kissekatten i hela världen som ingen älskar och som får gå hungrig jämt, jämt”.
06:03 Ditchen tröttnar på mig och hoppar ner från mitt knä, lägger sig på badrumsmattan och blundar.
06:15 Ditchen leker ”död katt” och flyttar sig inte från badrumsmattan som ligger framför handfatet.
06:30 Ditchen hör Magnus väckningssignal, går upp för att möta Magnus
06:32 Ditchen talar om för Magnus att kattmaten nästan är slut och att det behövs extraordinära åtgärder för att fixa detta.
06:33 Magnus fluffar till maten i den till brädden fyllda matskålen.
06:45 Ditchen hör att jag har duschat klart och sätter sig för att dricka lite vatten från golvet inne i duschen.
06:46 Ditchen ignorerar mig när jag säger att det är skitäckligt att dricka vatten från golvet när han har vatten i sin skål i köket.
06:47 Ditchen ber mig dra åt helvete, sätter sig i hallen och illstirrar på ytterdörren. Jag öppnar dörren och släpper ut Ditchen.
06:50 Ditchen noterar att sopbilen kör in på gatan och sätter sig på uppfarten för att övervaka att sopbilsgubbarna gör rätt.
06:53 Ditchen ledsnar på sopbilsgubbarna som ändå aldrig hör på vad han säger.
06:58 Ditchen sjunger den sorgligaste visan om ”kissekatten som frös och fick vara ute jämt, jämt” genom den halvöppna altandörren. Magnus öppnar altandörren och släpper in Ditchen med orden ”var inte du ute nyss?” Det skiter Ditchen i.
07:02 Ditchen upptäcker att Rikard, 20 år, är hemma och går dit.
07:05 Ditchen sätter klorna i Rikards rygg som trots täcke och sängöverkast känner åtta sylvassa klor genom textilen, Rikard vaknar.
07:06 Ditchen sjunger den sorgligaste visan om ”kissekatten som ingen älskade i hela världen”, Rikard löser det genom att gosa med Ditchen.
07:15 Ditchen kollar om det finns något vattenglas han kan dricka ur på soffbordet och ignorerar protesterna från personerna i soffan som just i ögonblicket vill se Marcus på 4:an och inte ändalykten på en norsk skogkatt.
07:30 Majoriteten av familjen lämnar huset för dagens uppgifter.
07:31 Ditchen lägger sig i soffan och somnar efter den mycket arbetssamma och uppstressande morgonen.