FELIWAY 25 Award

Året var 2004, och drömmen om att få en kattunge större än någonsin, i mitt 12åriga hjärta. Med svårigheter i familjen och ekonomin, längtade jag efter en vän att ta hand om. En vän att kalla min egna, och pyssla om livet ut.
Mot slutet av sommaren börjar jag se en katt i buskarna på gården, och grannskapet berättade: "Ja, den katten blir ofta jagad av hundar, och håller sig gömd på gården sedan någon vecka tillbaka. Det verkar vara en sommarkatt som ingen längre vill ha". Det skar i hjärtat, och jag började försöka närma mig kissen varje dag. Efter kämpande i flera dagar, kom en liten, undernärda och skraj katt fram till mig, med stora ögon och rädsla i kroppen. Det stod som skriver i pannan på honom att det inte bara varit hundar som varit elaka mot honom.
Jag matade honom direkt, och cyklade till stan i hög fart för att köpa en kattlåda för den lilla slanten som fanns undangömd, medans min mor gav honom ett välbehövligt bad. Härifrån kommer namnet han fick, Fusskiz, då han fuskade sig hem till oss med en varm kram och höga purranden efter badet.
Denna herre fyller snart 18 år, och är en kärleksfull, äldre katt med två syskon. En liten hund på snart 10, och en liten kattsyster som snart fyller 3. Även hans syster mötte samma öde, och hamnade i min famn som ung, undernärd, skadad och vilsen. Det var ännu en gång så hjärtskärande att se en katt utan hem, utan mat, utan en familj som älskar henne. Beslutet om att hon fick komma hem till oss var inte svårt, men oron kring hur de djur vi hade skulle reagera var stor, särskilt då Fusskiz hunnit bli 15 vid det här laget. Men, båda pojkarna gav henne plats, och förstod situationen. En stor del i mig tror att Fusskiz förstod precis vad hon varit med om, och därför släppte in henne i familjen denna höstdag. Tösen fick heta Zelda, och idag lever vi alla i symbios. Varje morgon hoppar alla syskonen upp i sängen för att starta dagen tillsammans med sina människor, och varje kväll busar dom i hemmets alla hörn.
Oftast ligger nu Fusskiz i min famn, något han aldrig tidigare gjort, och spinner högt medans syskonen leker vidare. Fusskiz, som varit med mig från barndomens svåra tider fram tills jag nu gift mig och har drömmar om att få egna barn. Katten som hjälpte mig i livet på sätt han säkert inte kan förstå själv. Gubben, som jag hoppas orkar leva många år till, trots sin gamla och sköra kropp. Det hugger till i hjärtat på ett nytt sätt när jag ser på honom nu, och jag fylls av oförklarlig glädje och värme över att jag kunnat ge honom det liv han fått, samtidigt som jag inte kan se hur livet ska gå vidare utan honom, när han varit min trogna vän i mer än halva mitt liv. Min äldsta, älskade vän. Sedan ser jag Zelda, och drömmer om allt hon kommer få uppleva i sitt långa liv. Utflykterna hon älskar, lekarna som är så roliga, och mysstunderna som får hela rummet att vibrera av kärlek. Jag känner lyckan, över att dessa katters liv fick korsas, i en värld där allt för många katter blir lämnade utan något eller någon.

Som kattmamma lärde jag mig en viktig läxa redan som liten: alla katter, alla djur, behöver kärlek, oavsett ålder och utseendet. Och tro vad man vill, men det är katten som väljer dig, inte tvärtom. Det gäller bara att ha ögonen öppna och vara lyhörd för världen omkring en.