FELIWAY 25 Award

Jag har alltid varit rädd för katter. Och då menar jag livrädd! 2019 fick jag besök av min kompis och hennes mamma, och de hade en katt med sig. De tog med katten in till mig, och hade den i koppel. Min kompis la katten i mitt knä, och katten började genast kurra. Jag smekte över kattens päls, och kände hur bra jag började må. Jag har länge levt med psykisk ohälsa. Ångest, panikångest, depression. Har länge ätit mediciner för detta, som hjälpt väldigt lite. Men att ha en kurrande katt i knät, och smeka över den mjuka pälsen, gjorde något som inga mediciner i världen kunde göra. Min oro och ångest försvann för en stund, och jag mådde bra. Ett par månader senare skaffade jag min första katt, som jag tyvärr tvingades avliva 10 dagar senare pga sjukdom. Jag var förkrossad, och skulle inte ha fler katter. Aldrig mer katt! En månad senare fick jag en bild på en svartvit kattflicka från ett katthem i grannstaden, av en kompis. Jag fastnade direkt, hon var så otroligt vacker! Jag åkte till jourhemmet där katten bodde, och bestämde mig direkt. Det här var min katt. Mysan, då drygt 1 år ung och redan fått kattungar. Två veckor senare flyttade hon till mig, och visade en helt ny sida. Hon var mer vild än tam, höll mig vaken om nätterna och var inte van vid att vaken åka bil eller klippa klor. Jag fick inte ens röra hennes tassar. Jag som var ovan vid katter, visste inte hur jag skulle göra. Hur ska jag göra för att klippa kattens klor? Jag ville ju inte hålla fast henne, men jag ville inte bli biten heller. Jag valde att gå på min magkänsla. Ta det lugnt, vinn förtroende. Jag satte mig på golvet vid fåtöljen, där min katt låg och vilade, tog en tass och började klippa klorna. Hon började genast kurra, och blundade. Jag klippte alla klor på ett par minuter, utan problem. Sedan dess har vi haft förtroende för varann. Jag ger henne mitt bästa, och hon ger mig sitt bästa. Vi bytte mat, då den mat jag gav henne innehöll mycket socker. Hon lugnade sig direkt. Jag lekte med henne innan jag åkte på jobbet, när jag kom hem och på kvällen. Jag tvingade henne inte till nånting, utan lät allt ske på hennes villkor.
Fredagen den 13 september kommer föralltid vara min turdag, för det var då jag hämtade hem henne. Min katt, Mysan ♥️
Nu hjälper vi hemlösa och moderslösa kattungar vänja sig vid livet som familjemedlem. Förra sommaren hjälpte vi en 8v ung kattunge som hittades ensam vid ett ödehus, dagar från döden då han var så tunn. Han kunde inte kattspråket, så han hade nog varit utan mamma länge. Mysan såg detta, och blev hans storasyster. Hon lärde honom leka, klösa, täcka över efter sig i lådan, hålla sig ren, kattspråket.. Ja, allt jag inte kunde lära honom. Han flyttade ett par månader senare, och lever nu i ett kärleksfullt hem med en jämngammal kattkompis ♥️
Nu tar vi hand om en 6v ung kattunge, som också hittades utan mamma och syskon. En vecka har hon varit med oss, och Mysan har redan börjat leka med henne och lär henne allt hon behöver lära sig i livet som katt.

På några månader, gick jag från katträdd till katt-tokig! Jag har till och med startat en inofficiell organisation, där jag samlar in saker och pengar som sedan går till djur i nöd. Där uppmärksammar jag också om de problem katterna har i nuläget, och hur vi kan lösa den stora hemlösheten bland katter.

Men tyvärr har vi problem här hemma..

Mysan är en känslig katt, som lätt påverkas av stress och blir stressad. Jag provade Feliway Optimum, och såg genast en förbättring! Vi använde den när vi flyttade, och sedan när jag började jobba heltid igen. Mysan slutade då äta, och blev deprimerad. Men med feliway Optimum, så började hon äta igen och slappnade av mer.
Feliway Optimum skulle också hjälpa henne slappna av mer när vi tar oss an kattungar, då den första tiden är väldigt stressfylld för henne.

Jag hoppas ni orkat läsa allt, för jag vet inte hur jag kan göra detta till en kort historia. Det finns så mycket att berätta om min och Mysans resa. Men kort sagt, fredagen den 13 september 2019 bestämde jag mig för att hjälpa en katt. Det visade sig att katten varje dag hjälper mig också. Jag skulle aldrig kunna leva utan katt, och jag bävar för den dag då Mysan inte längre finns 💔